Vävpådragaren saknade krokar och dunkar så jag använde den gamla vanliga manuella, "Johan" kallar jag den. Den funkade faktiskt ganska bra, på dom 15 år vi känt varann har vi aldrig gjort detta ihop, men nu ska det vävas så det blir nog fler gånger. Det var ganska arbetsamt och svettigt, därav klädseln.
Linnemattvarp 8/5 blekt, så snyggt, glansigt och starkt. Hoppas jag tänkt rätt när det gäller kvalitén, 30 sked och inslag av linsträngarn som jag spolar upp själv och sammanspolat filtgarn kanske 5 - 6 trådar, ja det är mycket att fundera på.
Som tur är så var det bara drygt tvåhundra trådar för det var trångt i vävstolen. Signe hade stort behov av att sitta nära, hon satt såhär nästan hela tiden, Ella hjälpte också till. Solvade i V punkt, kann någon gissa vilken teknik jag ska väva mattan i.
Idag gör vi lite annat, mormor sätter på kaffe, klär på barnen och pysslar. 
Morfar håller på att förbereda golvet i källaren inför flytspacklingen. Johan bär spackelsäckar, 350 kg, från bilen och jag bloggar. Vilken härlig uppdelning såhär tredjedag jul.
Morfar håller på att förbereda golvet i källaren inför flytspacklingen. Johan bär spackelsäckar, 350 kg, från bilen och jag bloggar. Vilken härlig uppdelning såhär tredjedag jul.
After Eight blev popopis till fikat.
Även barnen kan bli arg ibland. Signe har humör hon.
Ella visar musklerna.Kramar
Ingela
Ella har fått kläm på sparkåkning och tycker det är jättekul särskillt när vi tävlar utför uppfarten.
Storhandlade basmat för 1700 kr på vägen hem, har inte gjort det på evigheter, orken har inte funnits. Johan har veckohandlat och vi har gått runt på väldigt enkel mat, tur att vi alla äter på jobb och dagis på dagarna.
nu i helgen ska vi göra färdigt i tjejernas rum, sätta upp lampor, plocka ur mitt arbetsrum och in med alla deras saker, sortera och ja, ni vet säkert.
Härhemma har vi inte julpysslat med barnen så hemskt mycket men på dagis händer det en massa där gör dom julgodis, träffar tomten i skogen och en massa annat skoj så nu längtar dom efter julklappar tror jag.
Gröten jag tog till mig och barnen hade bränt vid så det var inte gott men vi åt mackor och lussebullar i stället. Det är alltid välordnat och mysigt att komma till dagis efter kyrkan och äta frukost och vara med barnen en stund.
Kallt, -16 grader, så fåglarna äter mycket.
Johan tar hand om dom och serverar jordnötter, hampfrön och solrosfrön. 
Ja, sådär nu var det påfyllt så kanske dom klarar sig några dagar, han är för snäll den där Johan.
Döm av förvåning när vi fick besök av en fasan hanne, otroligt på våra breddgrader. Den verkade gilla solrosfrön.
Recention från SVD 18 nov 
Men Anita Nymans frustande vitala splatter-Gertrud är inte den som ojar sig i onödan, utan tycker det är bäst att skratta åt eländet.Rasmus Lindberg har ett suveränt öra för hur människor av olika skick och fason talar, skämtar och ljuger, lovar och svänger sig; hur ord kan laddas och klyschor klyva samtalsrummet. Han är en språklig stigfinnare, vilket gör Förödelsedagsbarnet till en bokstavlig textfest, också när språklösheten ekar och orden inte räcker till. Som i parrelationerna.Gertruds barnbarn Henrik älskar Tove, som förälskar sig i Micke, som varit trött på sin fru Jessica sedan bröllopet, men tyvärr inte kommit sig för att tala om det för henne. Det är en kärlekskedja där man talar förbi varandra, längtar efter det man inte har, älskar jättefel person och möts i omöjliga, snabbt uppflammande passioner, som i en absurt skruvad Tjechovpjäs.Det är hjärtskärande roligt spelat av Oskar Thunberg som den hulkande Henrik, ett nästanvuxet barn upplöst av kärlekssorg och primitiva reflexer, Anders Öhrströms frustrerade, kaffemissbrukande Micke som fåfängt söker lyckans mening, Linda Birgerssons Jessica som förvandlas från kvittrande kärlekslärka till hämndlysten furie och Mari Götesdotters Tove vars gradsystem av uttrycksfull krampaktighet och kutigt missnöje är en föreställning i sig.I en fyndigt intrikat mix av epik och dramatik slingrar sig fem rollers berättelser i och ur varandra. De triggar varandra i febriga fantasier om att älska, hata och hämnas.Olika falla ödets lotter i dramaturgins snitslade bana av orsak och verkan, möjligheter och sannolikheter. Och mellan kaos och panik. Olle Törnqvists regi tar avstamp i ett tempo som är ständigt akut och i textens musikalitet; solostämmor, rytmiskt precisa, stundtals unisona duetter och kvintettens stämvävsflätor.Med ett fysiskt påtagligt spel tätt inpå och runt publiken är Förödelsedagsbarnet en mycket rörlig föreställning, tills den släpper taget och stiger fritt mot himlen, svävar ut i den gränslösa fantasin. Och tills, slutligen, Gertrud bestämmer sig för att födelsedagen säkrast bör firas i sängen. Man vill ju inte gärna bli ett offer för omständigheterna! Vilket är så sant som det är sagt.
