Nu börjas det, aktiviteterna, skjutsandet och hämtandet. Jag vet, vi kunde ha väntat något år kanske men Ella har tråkigt säger hon, det är tråkigt på dagis och vi tänkte att det kanske var dags för någon ny utmaning.
Funky Kids, coolaste danskolan i stan, enligt annonserna och det gick mamma och pappa på. Tio torsdagskvällar + show är vad som bjuds, eller vad vi betalar 900 kr för.
Det här var det roligaste jag någonsin gjort mamma, skrek Ella när hon kom framspringande till mig medans hon dansade. Sen efteråt när vi försökte fråga vad var det som var så kul då var det inte kul längre för man fick ju inte snurra. Snurra är ju dans enligt Ellas prinsessdansfilm, såklart, hoppas dom snurrar nästa gång.
Ledaren var i alla fall jättebra med ungarna och Ella gillade att dansa. Vårat samvete är lugnat och Signe föranmäld till barnbad i mars.Trevlig arbetsvecka önskas från Aspås.
Ingela
I alla fall gick tåget sex på morgonen så uppstigning fyra, puh. Grått och kallt, som tur var hann jag köpa ett par böcker. 
Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" och Gunilla Bergstens "Familjens projektledare säger upp sig" den senare läste jag ut på väg ner. Rekommenderas till småbarnsföräldrar, särskilt pappor. Jag läser alltid mycket på tågresor och det är så himla skönt att sitta i flera timmar och bara koncentrerat få gå in i en berättelse. 
Försöker också packa lätt, oftast en liten kasse med nessesären, extra trosor och tröja. Det går ju bra om man inte behöver ha olika typer av kläder med sig. Nu skulle jag bara vara borta över natten så det gick bra.
Signe vill läsa böcker och det är helt OK ur pappasynvinkel, han gillar också böcker men kanske något om andra världskriget skulle passa honom bättre?
Ella är prinsessdoktor och jag är väl sjuk då ra.
Ella börjar dansskola nästa vecka, vi har handlat dansskor på Sporttjänst. Hon behöver stimulans och dansar och sjunger gör dom ju hela tiden, så det blir väl kul, tio gånger fram till slutet av mars. Det är nu det börjar.
Källaren börjar ta form. Inredningsmässigt vill säga.
Två helt nya rum, här får ni som hälsar på husera, snart ska vi köpa ny soffa som ni vet och då blir det en skön bäddsoffa där.
Det var bara det att den var i Ö-vik så vi, Katarina och jag, ville passa på att gå på IKEA, är båda fantaster och fans av Ingvar. IKEA ligger dock i Sundsvall så det skulle bli en "liten omväg" men det står man gärna ut med.
Hade tjänstebil och den som kört den innan hade inte tankat så 5 mil från Sundsvall så står det på den mycket tekniska panelen "4 mil till tankning", problemet är bara att det ska tankas med E85 och i glesbygd kan det vara långt till nästa tankställe. En mil innan Sundsvall blinkade två streck -- och vi förberedde oss på att lifta, gå, ringa taxi eller vad som helst, då uppenbarade sig en skylt, Statoil Wattjom, jag tänkte att vi får väl tanka 95 oktanigt men dom hade båder etanol och spolarvätska i slang så det löste sig. Spänningen släppte. 
Sen var det bara att köra sista milen. Katarina är så rolig, "jag har en klump av förväntan i magen" säger hon när vi svänger in på IKEA:s parkering. Sagt och gjort så greppade vi varsin vagn gick och "tankade" pasta med tomatsås och kaffe, klockan var nästan 12.
Fick jättebra soffhjälp, Katarina bestämde att vi skulle ha en svart soffa istället för en vit, argumenten var övertygande så nu är det bara att beställa. Soffan ni ser skall alltså vara svart.
Dagen efter 59milaresan är jag lite trött, så här har vi det, ungarna och pappa tittar på tv och jag bloggar.
Nu är vi alla på väg ut till badtunnan, det är -4 grader och perfekt badtemp. Ungarna har bråttom och är färdiga först det är ovanligt.
Pappa Johan kommer efter med fika. Vatten och frukt brukar gå åt i mängder, man blir törstig och hungrig. Idag, dagen efter, är det -20 och vi stannar nog inne. 
Johan gjorde rent i förrgår och det tog flera timmar men det var länge sen vi använde tunnan så det behövdes göras ordentligt.
Det har gått åt snart en kubikmeter ved men det är värt allt besvär, nu måste jag sätta på mig badrocken, rapporterar mer sen.
