Det var bara det att den var i Ö-vik så vi, Katarina och jag, ville passa på att gå på IKEA, är båda fantaster och fans av Ingvar. IKEA ligger dock i Sundsvall så det skulle bli en "liten omväg" men det står man gärna ut med.
Hade tjänstebil och den som kört den innan hade inte tankat så 5 mil från Sundsvall så står det på den mycket tekniska panelen "4 mil till tankning", problemet är bara att det ska tankas med E85 och i glesbygd kan det vara långt till nästa tankställe. En mil innan Sundsvall blinkade två streck -- och vi förberedde oss på att lifta, gå, ringa taxi eller vad som helst, då uppenbarade sig en skylt, Statoil Wattjom, jag tänkte att vi får väl tanka 95 oktanigt men dom hade båder etanol och spolarvätska i slang så det löste sig. Spänningen släppte. 
Sen var det bara att köra sista milen. Katarina är så rolig, "jag har en klump av förväntan i magen" säger hon när vi svänger in på IKEA:s parkering. Sagt och gjort så greppade vi varsin vagn gick och "tankade" pasta med tomatsås och kaffe, klockan var nästan 12.
Fick jättebra soffhjälp, Katarina bestämde att vi skulle ha en svart soffa istället för en vit, argumenten var övertygande så nu är det bara att beställa. Soffan ni ser skall alltså vara svart.
Tittade sent omsider på klockan, ops, halv tre nästan, bråttom, bråttom men hann i alla fall slänga ner lite måsten, 4 julljusslingor på rean, 2 runda mattor, kul masker till barnen, handkräm, 5 meter tyg m.m. Startavgiften brukar ligga på 3 000 men det var ju rea så 750 istället.
Med 10 mil till Ö-vik hade vi nu bråttom, det visade sig snart att jag tänkt fel, det är 10 mil mellan Ö-vik och Umeå. Mellan S-vall och Ö-vik är det 16 mil och istället för 1 timmes körning så tog det nästan 2. Där stod vi nu utanför den för tjugo minuter sedan stängda Konsthallen och tittade in, där var någon, knackade på och han öppnar. Är Ulf här? klämmer jag fram. Känner du Ulf? frågar han, ja han sitter på sitt kontor, följ med.
Ulf var på strålande humör, som vanligt, och visade oss runt i utställningen som var fantastisk som förväntat när Brittmarie visar något. 
Kors och ringar, lite trånga.
Sen var det hemresan, underkylt regn, glashalt, 9 mil till Sollefteå, handlade mat på ICA och åt i bilen, 16 mil till till Östersund. Tänkte nästan låta bli att tanka men... 
Dagen efter 59milaresan är jag lite trött, så här har vi det, ungarna och pappa tittar på tv och jag bloggar.
Kramar
Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar