I kväll har jag varit på en helkulturell kväll. Krokoms kommun delade ut Kulturstipendiet, Hedersstipendium, barn från kulturskolan spelade och sist men inte minst spelade ett av världens bästa bluegrassband på Aspåsgården, fantastiskt bra. Jag är helt uppskruvad och fylld av musiken som framfördes av verkliga proffs. Att kunna ta sig 300m hemmifrån och få en sån här musikupplevelse är helt otroligt. Bilden är hämtad från Estrd Norrs hemsida klicka in på länken för turneplan de närmaste två veckorna http://www.estradnorr.se/generellmeny/nyheter/nyhetsarkiv/thebluemountainboysjulturne.5.6ba9fa711d2575a2a780007763.html
Recention från SVD 18 nov
"Presentation:The Blue Mountain Boys har sedan starten 2003 arbetat sig upp till svensk bluegrass toppskikt. De räknas som ett av sveriges ledande traditionella bluegrassband.Musiken är hard-driving och sången är high n' lonesome. Detta kombinerat med virtuost spel, tät stämsång och en opolerad humor garanterar en bluegrass-show av klassiskt snitt." Från: http://www.svenskacountryartister.com/
I morgon ska var mer kulturell och gå på en teaterföreställning, Förödelsedagsbarnet som Länsteatern sätter upp, den har fått fantastisk kritik, läs nedan, hoppas jag blir lika nöjd. Bilderna är hämtade från Länsteaterns hemsida, klicka på länken. http://jllweb02.jll.se/lansteatern/
Recention från SVD 18 nov "Härligt galen födelsedag i Jämtland
Jämtlands läns teater har gjort det igen! Efter dundersuccén med Dan då Dan dog gör samma konstnärliga team en lika hysteriskt underhållande och skarpsinnigt mångbottnad uppsättning med Förödelsedagsbarnet. Också denna gång är pjäsen skriven av Rasmus Lindberg, regisserad av Olle Törnqvist och spelad av en ystert vässad ensemble. Förödelsedagsbarnet är en galet utflippad historia – men det är metod i galenskapen!Farmor Gertrud vaknar på sin födelsedag och funderar på hur dagen kan utvecklas. Hur det ena kan leda till det andra. Hur till synes slumpmässiga tillfälligheter i en livlig fantasi kan få de mest förskräckliga konsekvenser.En olycka kommer sällan ensam så Gertruds framtidsutsikter blir en härva av blodiga slamsor, lemlästade kroppsdelar och en golfboll som sploschat fast i ena ögat. Hennes lilla vovve blir stilenligt ett senkommet offer för Berlinmurens fall.
Men Anita Nymans frustande vitala splatter-Gertrud är inte den som ojar sig i onödan, utan tycker det är bäst att skratta åt eländet.Rasmus Lindberg har ett suveränt öra för hur människor av olika skick och fason talar, skämtar och ljuger, lovar och svänger sig; hur ord kan laddas och klyschor klyva samtalsrummet. Han är en språklig stigfinnare, vilket gör Förödelsedagsbarnet till en bokstavlig textfest, också när språklösheten ekar och orden inte räcker till. Som i parrelationerna.Gertruds barnbarn Henrik älskar Tove, som förälskar sig i Micke, som varit trött på sin fru Jessica sedan bröllopet, men tyvärr inte kommit sig för att tala om det för henne. Det är en kärlekskedja där man talar förbi varandra, längtar efter det man inte har, älskar jättefel person och möts i omöjliga, snabbt uppflammande passioner, som i en absurt skruvad Tjechovpjäs.Det är hjärtskärande roligt spelat av Oskar Thunberg som den hulkande Henrik, ett nästanvuxet barn upplöst av kärlekssorg och primitiva reflexer, Anders Öhrströms frustrerade, kaffemissbrukande Micke som fåfängt söker lyckans mening, Linda Birgerssons Jessica som förvandlas från kvittrande kärlekslärka till hämndlysten furie och Mari Götesdotters Tove vars gradsystem av uttrycksfull krampaktighet och kutigt missnöje är en föreställning i sig.I en fyndigt intrikat mix av epik och dramatik slingrar sig fem rollers berättelser i och ur varandra. De triggar varandra i febriga fantasier om att älska, hata och hämnas.Olika falla ödets lotter i dramaturgins snitslade bana av orsak och verkan, möjligheter och sannolikheter. Och mellan kaos och panik. Olle Törnqvists regi tar avstamp i ett tempo som är ständigt akut och i textens musikalitet; solostämmor, rytmiskt precisa, stundtals unisona duetter och kvintettens stämvävsflätor.Med ett fysiskt påtagligt spel tätt inpå och runt publiken är Förödelsedagsbarnet en mycket rörlig föreställning, tills den släpper taget och stiger fritt mot himlen, svävar ut i den gränslösa fantasin. Och tills, slutligen, Gertrud bestämmer sig för att födelsedagen säkrast bör firas i sängen. Man vill ju inte gärna bli ett offer för omständigheterna! Vilket är så sant som det är sagt.
Jämtlands läns teater har gjort det igen! Efter dundersuccén med Dan då Dan dog gör samma konstnärliga team en lika hysteriskt underhållande och skarpsinnigt mångbottnad uppsättning med Förödelsedagsbarnet. Också denna gång är pjäsen skriven av Rasmus Lindberg, regisserad av Olle Törnqvist och spelad av en ystert vässad ensemble. Förödelsedagsbarnet är en galet utflippad historia – men det är metod i galenskapen!Farmor Gertrud vaknar på sin födelsedag och funderar på hur dagen kan utvecklas. Hur det ena kan leda till det andra. Hur till synes slumpmässiga tillfälligheter i en livlig fantasi kan få de mest förskräckliga konsekvenser.En olycka kommer sällan ensam så Gertruds framtidsutsikter blir en härva av blodiga slamsor, lemlästade kroppsdelar och en golfboll som sploschat fast i ena ögat. Hennes lilla vovve blir stilenligt ett senkommet offer för Berlinmurens fall.
Men Anita Nymans frustande vitala splatter-Gertrud är inte den som ojar sig i onödan, utan tycker det är bäst att skratta åt eländet.Rasmus Lindberg har ett suveränt öra för hur människor av olika skick och fason talar, skämtar och ljuger, lovar och svänger sig; hur ord kan laddas och klyschor klyva samtalsrummet. Han är en språklig stigfinnare, vilket gör Förödelsedagsbarnet till en bokstavlig textfest, också när språklösheten ekar och orden inte räcker till. Som i parrelationerna.Gertruds barnbarn Henrik älskar Tove, som förälskar sig i Micke, som varit trött på sin fru Jessica sedan bröllopet, men tyvärr inte kommit sig för att tala om det för henne. Det är en kärlekskedja där man talar förbi varandra, längtar efter det man inte har, älskar jättefel person och möts i omöjliga, snabbt uppflammande passioner, som i en absurt skruvad Tjechovpjäs.Det är hjärtskärande roligt spelat av Oskar Thunberg som den hulkande Henrik, ett nästanvuxet barn upplöst av kärlekssorg och primitiva reflexer, Anders Öhrströms frustrerade, kaffemissbrukande Micke som fåfängt söker lyckans mening, Linda Birgerssons Jessica som förvandlas från kvittrande kärlekslärka till hämndlysten furie och Mari Götesdotters Tove vars gradsystem av uttrycksfull krampaktighet och kutigt missnöje är en föreställning i sig.I en fyndigt intrikat mix av epik och dramatik slingrar sig fem rollers berättelser i och ur varandra. De triggar varandra i febriga fantasier om att älska, hata och hämnas.Olika falla ödets lotter i dramaturgins snitslade bana av orsak och verkan, möjligheter och sannolikheter. Och mellan kaos och panik. Olle Törnqvists regi tar avstamp i ett tempo som är ständigt akut och i textens musikalitet; solostämmor, rytmiskt precisa, stundtals unisona duetter och kvintettens stämvävsflätor.Med ett fysiskt påtagligt spel tätt inpå och runt publiken är Förödelsedagsbarnet en mycket rörlig föreställning, tills den släpper taget och stiger fritt mot himlen, svävar ut i den gränslösa fantasin. Och tills, slutligen, Gertrud bestämmer sig för att födelsedagen säkrast bör firas i sängen. Man vill ju inte gärna bli ett offer för omständigheterna! Vilket är så sant som det är sagt.Nu ska jag försöka sova, god natt
Ingela
1 kommentar:
hej ingela, jag har hört att nu har ni fått fint hemma, det ska bli roligt att se. vi får se om det passar att vi kommer upp i mellandagarna.här har vi vitt ute några centermeter med snö.imorgon ska vi gå och titta på lucia på dagis ska bli roligt. ni får ha det så bra. hälsningar från mamma och pappa
Skicka en kommentar