Förr var namnsdagen viktigare än födelsedagen eftersom namnet sa mer om personen än om när den var född. Namnet härleddes ofta till mamma eller pappa och till gården där man föddes, se bara hur det fortfarande är med namnsättningen på Island. Jag kommer ihåg hur jag gick med farmor till granntanterna med en blomsterkvast. Kaffe och tårta var givet.
Ni förstår hur sällan jag blir förevigad, bilden är från 2,5 år sedan på BB när Signe ännu inte fått sitt namn. Vi valde mellan Signe och Märta, pappa sa vid ett tillfälle när vi diskuterade namn och vi rablade Elsa, Ester, Märta och Karin, "Det är ju grannkärringarna". Helt rätt, så är det rent statistiskt att namngivning sker i 90 års cykler alltså var tredje-fjärde generation.Tack för uppvaktningen!
Hälsningar
Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar