söndag 30 november 2008
Helg igen...
söndag 23 november 2008
Helgens stök
onsdag 12 november 2008
Mitt i cirkusen
måndag 10 november 2008
Renovering
Allt är så orenoverat att jag håller på att bli galen. I kväll skall det komma en målare som har företag här i byn och titta på att måla och tapetsera här nere i vardagsrummen och som förhoppningsvis kan hjälpa oss snart, hjälp!
Här kan ni se fastigheten vi var och tittade på, klicka på länken http://www.norrskog.se/templates/reobject.aspx?objguid=3GDAM9MUG93EOM55&objtyp=CMLantbruk&id=419
söndag 9 november 2008
En helg i Aspås
fredag 7 november 2008
Namnsdag..
Ni förstår hur sällan jag blir förevigad, bilden är från 2,5 år sedan på BB när Signe ännu inte fått sitt namn. Vi valde mellan Signe och Märta, pappa sa vid ett tillfälle när vi diskuterade namn och vi rablade Elsa, Ester, Märta och Karin, "Det är ju grannkärringarna". Helt rätt, så är det rent statistiskt att namngivning sker i 90 års cykler alltså var tredje-fjärde generation.söndag 2 november 2008
Teater med syrran

Resensioner från VLT, 3 nov 2008
Magnifik Othellotolkning
Kvinnor och män byter roller när Fredrik Hiller sätter upp Shakespeares tragedi Othello, som hade premiär i lördags. Idogt, och med olika teatrala stilar, skildrar ensemblen maktkamp och mänsklig svaghet i pjäsen som är på gränsen till otillbörligt uppdaterad.
Att byta roller kan vara ett uttryck för tidens tvång att radera könsgränser. Men den enda poängen som vinns är att bevisa att svartsjukan är allmänmänsklig och inte bunden till kön. Däremot är det inte märkligt att kvinnan Othello är hög militär och styr sina underlydande med järnhand eller att kvinnan Jago prövar konkurrensens alla djävulska knep. Där är könen för länge sedan jämställda. Svartsjukan är både medlet för maktkampen och avgörande för det bittra slutet, skildrat med en mix av finess och klumpighet. Den påhängda epilogen gör ett för mig oväsentligt psykologiserande av Jagos ondska.Jago blir huvudperson genom Bodil Malmbergs enorma utstrålning. Hon fyller scenen med sitt eldiga ränksmideri och friar friskt till publiken, hjälpt av en avancerad teknik och avvikelser från originalet som är snudd på olovliga. Vem trodde att svenska snapsvisor kunde ingå i en Shakespearetragedi?Nutida repliker får även Cicilia Sedvall som Cassia och Anna Fahlstedt som Rodrigo. De agerar väl men pjäsens råa karaktärer stämmer inte riktigt med deras naturliga elegans, förhöjd av Lisbet Wahlströms kostymering.Mera trovärdigt utmejslade roller har Katarina Söderberg och Marianne Jansson. Båda spelar också med språklig finess och är trogna den klassiska tragedigenren.Det är även Maria af Malmborg som Othello. Dock drivs hennes repliker, mot slutet smärtsamt vackra, i ett farligt högt tempo.Men hon behärskar sin sammansatta roll. Älskar gör hon förstrött fnittrigt, hatar gör hon intensivt. Hennes tolkning av svart-sjukans uppvaknande och konsekvens är magnifik. Othello är föraktad genom att vara "svartskalle" men också för att ha äktat Desdemon. Konsekvent spelas nu denna roll av en man och detta blir för mig det enda problematiska könsbytet. Carl Johan Öström gör en lek- och oskuldsfull stjärtgosse i tiden men har alls ingen personlighet som Shakespeares Desdemona. Den starkt reducerade Videvisan saknar helt poetiskt värde.Övriga män i uppsättningen är Tomas Tjerneld som Emilio, särskilt övertygande när han upptäcker sin hustru Jagos ondska, och Anders Larsson som Cassias älskare Bianco med fyndiga saxofonrepliker. Som vanligt har Lisbeth Wahlström lyckats med scenografin. Ett bygge i gråvita nyanser med blodröd insida rymmer flera plan, öppningar för silhuettspel och en gunga som är både skepp och dödsbädd. Genialiskt.
Birgit Ahlberg-Hyse
Gå och se den!
Ingela